Ghostbusters återvänder, med en stark dos estrogen

Det har i flera år gått rykten om att en tredje Ghostbusters-film skulle vara på väg, men av diverse skäl har det inte blivit av förrän det kom bekräftelse om saken förra året. Den nya filmen kommer inte att vara en fortsättning på Ghostbusters 2 från 1989, utan är istället en remake med helt nya skådisar. Många människor har växt upp med spökjägarna i någon form (antingen genom filmerna, serietidningarna eller de animerade serierna) och därför är det förståeligt att många skulle förvänta sig att en ytterligare gammal franchise förstörs av Hollywood, eller vara besvikna över att Bill Murray inte är inblandad. Men sedan början har det varit en otroligt negativ inställning till projektet, bortom det man vanligtvis kunde vänta sig när en remake blir annonserad. Det sorgliga är att den vitt spridda aggressionen mot nästa Ghostbusters beror till en stor del på att huvudrollsinnehavarna är ett gäng kvinnor.

Kristen Wiig, Leslie Jones, Kate McKinnon, Melissa McCarthy

Den nya Ghostbusters kommer att regisseras av Paul Feig som regisserade filmen Bridesmaids, medan två av huvudrollerna spelas av Kristen Wiig och Melissa McCarthy från samma film. Jag tyckte mycket om Bridesmaids så jag tror att filmen kan bli riktigt lyckad, eftersom de hittills annonserade skådespelarna är begåvade komiker. Men alla delar inte min optimism utan anser filmen vara dömd att misslyckas p.g.a. de kvinnliga skådisarna, som om det var ett tecken på att Hollywood till sist tappat fattningen. Själv ser jag det snarare som tvärtom, för i nuläget finns det få filmer med kvinnliga huvudpersoner och jag är mycket nyfiken på resultatet. Det är faktiskt oroväckande att se hur vanlig antagelse det är att filmen skulle vara garanterat förstörd i och med alla flickbobbor. Om filmen är bra eller dålig kommer inte att bero på skådespelarnas kön utan bokstavligen på alla andra faktorer som ingår i att göra en film. Men det är en bidragande orsak till att jag hoppas filmen bli bra, för då kan det förhoppningsvis bli vanligare med filmer där flerparten av huvudrollerna spelas av kvinnor tills ingen längre bryr sig om det. 

Det mer vanliga klagomålet är det sedvanliga ”Min barndom är förstöörd! *gråt*”, vilket inte är så mycket bättre. Det här händer varje gång en gammal franchise återupplivas för nostalgipubliken, men klagomålet hörs ofta utan att man ens har sett filmen. Ingen tvingar någon att se en film och oberoende hur dålig en film än kan tänkas vara borde den inte kunna retroaktivt förstöra något man tyckte om som barn. Den gamla filmen finns fortfarande kvar, oförstörd och likadan som tidigare. Min barndom har det inte blivit någon skada på, oberoende hur många gamla franchisar som har blivit uppdaterade sedan jag var liten. Michael Bay lyckades inte förstöra gamla Transformers-serien för mig och prequel-trilogin för Star Wars fick mig inte att avsky den ursprungliga trilogin. Förövrigt gjorde Collegehumor.com riktigt bra satir på fenomenet:

Mycket av kritiken för den nya Ghostbusters jag sett tenderar vara på en riktigt barnslig nivå, men visserligen finns det alltid en risk att filmen kan bli usel. Det som många är rädda för är att filmmakarna kommer att göra allting ultrafeminint och rosa, eller att spökjakten hamnar i skymundan på grund av de nya spökjägarnas jakt efter pojkvänner. Med andra ord skulle det vara som ett filmlångt avsnitt av Charmed. Som sagt tyckte jag om Bridesmaids och jag har mycket förtroende för filmmakarna, eftersom de lyckades göra en riktigt rolig komedi som både män och kvinnor kan se på. Eftersom det finns ett stigma av att en kvinnodominerad film skulle vara en ”chick flick” marknadsfördes Bridesmaids som ”The Hangover, fast med tjejer”, med fokus på de mest grova skämten i filmen för att locka in manliga tittare. Bridesmaids är en burdus film och har tidvis riktigt rå humor, men det är inte det som den handlar om. Filmen handlar om vad som händer när den ena av två barndomsvänner ska gifta sig och de konflikter som kan uppstå mellan någons gamla respektive nya vänner. Intressant nog tar filmen medvetet avstånd från typiska klichéer som förknippas med romantiska komedier och det är den uppfriskande realistiska vänskapen mellan huvudpersonerna som ligger i fokus. Filmen funkar dessutom tackvare det att nästan varje roll spelas av en erfaren komiker, vilket är en orsak till att Bill Murray och Dan Aykrod har gett varsin välsignelse åt damerna som tar över Ghostbusters efter dem.

Jag ser riktigt fram emot filmen och hoppas att den inte bara är sevärd, utan också att den blir en succé på bio. Synd bara att Gillian Anderson inte är med i filmen, för hon hade visat intresse av att vara med. Hon skulle säkert ha varit en utmärkt parallell till Egon Spengler. Men annars ser det riktigt lovande ut.

Wrestling som teaterform

”Wrestling e fejkt!!”

De tre orden är mycket vanlig kritik riktat mot fribrottning, eller ”wrestling” som det vanligtvis kallas på svengelska för att skilja det från sportgrenen brottning. Men hela poängen med wrestling är just att det är på låtsas, för det är frågan om scenkonst på samma sätt som cirkus och teater. Jag tycker om wrestling eftersom jag föredrar min våldsunderhållning som fiktiv och får ingen glädje av att se folk puckla på varandra på riktigt. Det är av samma orsak som jag tycker om actionfilmer med Arnold Schwarzenegger, för det finns en trygghet i att veta att Arnold skjuter skurkar och spränger halva världen bara på låtsas. Men jag skulle ha helt motsatt reaktion av att se på riktig skottlossning, eller om jag såg på boxning samt MMA. Största skillnaden mellan wrestling och riktiga kampsporter är samma som skillnaden mellan en actionfilm och riktig strid: I den fiktiva varianten är det lättare att urskilja vem som är hjälte och vem som är skurk.

Wrestling går ut på att varje match formar en berättelse med fokus på motståndarnas relation till varandra, för vanligtvis är den ena brottaren en hjälte (”face”) och den andra en skurk (”heel”). Det görs mycket uppenbart för publiken vem som är vem och hur man förväntas bemöta de olika brottarna, eftersom brottarna har mycket färgstarka personligheter och dräkter som understryker vilken arketyp de passar in i. Dessutom brukar brottarna ha olika slags entréer, t.ex. kan den goda brottaren ge high-fives åt folk i publiken medan den onda brottaren kanske öppet visar sitt förakt för pöbeln. Det mycket enkla sättet hur brottare karakteriseras kan jämföras med serietidningar och matcherna är likt slagsmål mellan superhjältar och -skurkar. På samma vis som när två boxare mötts flertal gånger i ringen används en eventuell rivalitet mellan brottare till att ge matcherna en större dramatisk mening än om det var två obekanta motståndare. Men till skillnad från en professionell rivalitet som mellan Muhammad Ali och Joe Frazier brukar rivaliteten mellan två brottare överdrivas till en fråga om liv och död, en episk kamp mellan två mytologiska figurer.

Det ingår mycket drama i wrestling och det mjölkas till den grad att scenkonsten beskrivs ofta som såpopera för män, eftersom bittra fiender kan bli vänner och goda vänner kan bli bittra fiender. Kanske någondera brottaren stal den andras flickvän, förrådde honom i en tag-team match, förolämpade den andras mentor, eller så har de en filosofisk debatt på gång? Oberoende vad för slags privat konflikt det är frågan om kan den enbart lösas i ringen, med en uppviglad publik som ser på och hejar på sin favorit. Mest chockerande är det när en älskvärd hjälte plötsligt blir ond, eller då en tidigare avskyvärd skurk bestämmer sig för att bli en bättre människa. De flesta brottare brukar periodvis ändra sin roll för en tid framåt och föredrar den som fungerar bäst för dem och publiken. Wrestling är egentligen en form av teater kombinerat med häftiga akrobattrick, exempelvis när någon flyger genom luften för att ge dödsstöten åt sin svurna fiende. En stor orsak till att jag föredrar wrestling framom MMA och boxning är att det finns så mycket akrobatik inblandat i wrestling-matcher, eftersom striderna i wrestling är menade att se häftiga ut på ett sätt som inte skulle funka i ett riktigt slagsmål. Den fysiska delen av wrestling är som att se på en kampsportsfilm, medan den dramatiska biten gör att wrestling är det närmaste man kommer till att kunna se en boxningsmatch ur Rocky-filmerna i riktiga livet.

Om man ska se på wrestling lönar det sig att göra så på plats med en levande publik, för upplevelsen är bäst när man delar den med andra människor som är insatta. Som sagt kritiseras wrestling ofta för att det inte är äkta, som om publiken inte skulle vara medveten om det. Tvärtom: Publiken är inte bara fullständigt medveten om vad som pågår utan bidrar till hur väl showen lyckas vara underhållande. Publiken vet vad som förväntas av dem: De ska hurra på hjältarna, bua åt skurkarna och reagera på våldet som om det var riktigt. Wrestling är inte bara en form av teater utan en interaktiv teater där publiken påverkar det som händer i ringen genom att interagera med brottarna, som svarar med antingen skämt eller glåpord beroende på vad som passar in med deras karaktär. Dessutom händer det att brottarna faller utanför ringen och fortsätter att slåss mitt bland publiken för att höja adrenalinet hos alla inblandade. I wrestling blir brottarna och publiken tillsammans uppträdare och alla smittar av sin energi åt varandra, tills alla är riktigt utmattade efter att showen tagit slut.

I Finland är wrestling tillsvidare en ganska liten underground grej och det finns bara ett verksamt bolag, Fight Club Finland (FCF), men verksamheten är mycket imponerande. FCF ordnar flera evenemang per år, vanligtvis i diverse klubblokaler i Helsingfors eller undantagsvis på någon annan ort. Jag har själv varit på fem tillställningar som FCF ordnat och jag har inte varit besviken en enda gång. Varje gång har det varit häftig action, en fantastisk stämning och efteråt har man varit trött och hes efter allt hurrande. FCF har en riktigt duktig samling brottare, både män och kvinnor samt den mycket gladlynta och positiva transkvinnan Jessica Love. Alla brottare är skickliga men bland vissa av mina favoriter nämner jag gärna den urfinska vildmannen ”Häijy” Heimo Ukonselkä och hans motpol, den arroganta finlandssvenska rikemannen Valentine. De här herrarna har stridigt flera gånger mot varandra, tillfälligt allierats och sedan blivit fiender igen. Båda är mycket karismatiska på var sitt sätt: Valentine är en mästare på att reta gallfeber på publiken genom att vara en underhållande vidrig skitstövel, medan Heimo ter sig ofta som en råbarkat ärlig barbar som man kan hurra på och dricka en öl tillsammans med.

Jag förstår att wrestling ohjälpligt inte faller alla i smaken, för det är ett svårt koncept att sälja till idrottsinriktade och det krävs att man har rätt sinneslag för att njuta av föreställningarna. Men jag skulle rekommendera mest åt teaterfantaster att se på ett wrestling-evenemang. Wrestling må vara en mycket förenklad och ofta karikerad form av teater, men det finns mycket att lära sig av det, framförallt hur man får publiken i rätt stämning. Ett av problemen med proffsteater är stämpeln som finkultur har av att vara snofsigt och elitistiskt, medan wrestling-föreställningarna är riktade till en publik som knappast kunde tänka sig att se på en teaterföreställning. Men wrestling-publiken ser ändå gärna på dramatiska händelseförlopp som påminner en hel del om Shakespeare, vars pjäser var lika burdusa och politiskt inkorrekt som wrestling tenderar vara. Jag får intrycket av att brottarna har samma stora passion för sin verksamhet som många inom amatörteaterkretsarna, att de känner en stor glädje i att få porträttera superhjältar och -skurkar på scen. Därför tror jag att det skulle vara berikande för teaterintresserade att besöka ett evenemang när man har passligt.

Häng gärna med någon gång. Ta en öl, skrik tills du blir hes när du hurrar på typerna som låtsas smälla skiten ur varandra i ringen. Bli ett barn igen, när du ser din favorit superhjälte slåss med din favorit superskurk i en episk kamp mellan gott och ont.

 

Mina foton från FCFs evenemang:

https://www.flickr.com/photos/95047328@N07/sets/72157644543433910/

https://www.flickr.com/photos/95047328@N07/sets/72157647698574466/